Det är förordningen om miljörelaterat hälsoskydd, kapitel 3a, som reglerar kraven på legionellasäkring av byggnader. Kortfattat innebär detta att fastighetsägare och fastighetsförvaltare är skyldiga att inte utsätta byggnadens användare för onödig smittorisk, däribland även legionellasmitta. Legionella smittar endast från aerosoldannande anordningar, såsom duschar, fontäner, luftskrubbare och kyltorn. Det är därför viktigt att beakta detta både vid planering, uppförande och drift av byggnader med sådana anordningar. Det är varje enskild kommuns hälsomyndigheter som ansvarar för tillsynen av detta. Folkehelseinstituttet har utarbetat en legionellavägledning, vattenrapport 123, som ett verktyg för konsulter, VVS-installatörer, fastighetsförvaltare och andra, för hur man på bästa sätt säkerställer legionellaskydd i byggnader.
Det finns tre huvudkriterier som är viktiga att beakta:
Årlig uppdaterad riskbedömning, åtgärder baserade på resultaten av riskbedömningen samt vattenprover för att kontrollera att åtgärderna fungerar.
Hos Enwa arbetar vi med förebyggande åtgärder mot legionella utifrån dessa tre kriterier, i enlighet med rekommendationerna i Legionellaveilederen:
- Riskbedömning – Innan val av legionellaskyddsanläggning/metod ska en riskbedömning genomföras. Denna kan utföras av oss i samarbete med fastighetsägaren/driftansvarig, eller av driftansvarig själv. Det är en fördel om den projektansvariga konsulten också har kunskap om detta för att kunna bedöma vilka åtgärder som är bäst lämpade för varje specifikt byggnad.
- Åtgärder – Installation av legionellaskyddsanläggningar är bara en av flera åtgärder. Lika viktigt är det att säkerställa ett gott flöde (eliminera döda zoner m.m.), hålla kallt vatten kallt (under 20 °C) och varmt vatten varmt (över 60 °C) samt undvika att biofilm bildas i rören.
- Vattenprover – För att säkerställa ett fullständigt skydd mot legionella måste man kunna dokumentera att allt fungerar som det ska. Detta görs genom att man kvartalsvis (rekommenderat av FHI) tar vattenprover i 1 liters sterila plastflaskor med tillsats av tiosulfat och analyserar dem med avseende på legionellakultur och bakterietal (bakterieantalet är det totala antalet bakterier och ger enligt vår mening användbar tilläggsinformation). Kontakta ett samarbetslaboratorium för information om provtagningsutrustning, hur provtagningen ska genomföras och hanteringen av vattenproverna. Läs kapitel 5 i Legionellaveilederen om analyser och provtagning. Enwa kan hjälpa till med detta.
Det är viktigt att poängtera att om du som anläggningsansvarig har installerat ett legionellaskyddssystem är detta endast en del (en åtgärd) av det totala legionellaskyddet. Vid eventuella inspektioner från hälsomyndigheterna måste du kunna dokumentera de tre punkterna ovan. Om detta är på plats har du ett fullständigt legionellaskydd.
Vilka åtgärder ska jag välja?
Enwa arbetar även här enligt en 1-2-3-princip, där vi delar in åtgärderna för att förebygga legionella i tre huvudkategorier:
- Tillsats av kemikalier för vattenbehandling – biocider.
- Kemikaliefri desinfektion, mikrobiologiska barriärer vid vattenintaget (ev. vid tappstället)
- Värmebehandling («varmvattenspolning») och klorering av duschmunstycken.
Några viktiga aspekter att tänka på vid valet av åtgärd/lösning:
- Kemikalier för vattenbehandling (biocider)
- Klordioxid, silver/koppar och väteperoxid dominerar i Norge
- Fördelar och nackdelar finns beskrivna i Legionellavägledningen, kapitel 6, där de flesta biociderna är uppräknade
- Måste vara godkänt av Mattilsynet (se Mattilsynets webbplats)
- Godkännandet säger något om toxicitet/tillåtna koncentrationer (inte hur väl det fungerar). Be leverantören om dokumentation om verkningsgraden. Prata med referenserna.
- Bör användas när man har problem med legionellatillväxt
- Används även i förebyggande syfte. Bedöm om detta anses nödvändigt
- Verkar nedströms lokalt i rören
- Kemikaliefri desinfektion
- AOP (Advanced Oxidation Process) och anodisk oxidation (som även kan producera hypoklorit) dominerar den norska marknaden.
- Kommer att fungera som en mikrobiologisk barriär vid vattenintag som eliminerar legionella och andra mikrober som kan orsaka sjukdom, t.ex. E. coli, Giardia och Pseudomonas.
- Begränsad effekt nedströms (avlägsnar näringstillförseln till biofilmen nedströms, men verkar inte aktivt nedströms på samma sätt som kemikalietillsatser gör)
- Miljövänlig utan tillsats av kemikalier eller metaller
- Väl lämpad för nybyggnader och byggnader som inte har något legionellaproblem
- Andra mindre vanliga metoder:
- UV- och legionellafilter (t.ex. för duschmunstycken) ska placeras så nära kranen som möjligt.
- Ultrafiltrering är ett effektivt skydd mot legionella, men används inte i någon större utsträckning i Norge.
- Värmebehandling («spolning med varmvatten» – 70 grader vid alla kranar i minst 5 minuter.)
- Bör endast användas i mindre anläggningar med god tillgång till vatten med en temperatur över 70 grader
- Det råder ingen tvekan om effektiviteten och hur ofta behandlingen måste utföras för att ge god effekt. SINTEF publicerade för en tid sedan en studie som varnar för att enbart använda termisk behandling.
https://www.sintef.no/siste-nytt/advarer-mot-dagens-legionella-tiltak/ - Kan vara mycket resurskrävande
- Kan en kall sida behandlas? Bypass?
Det finns goda argument både för och emot alla lösningar. Med en riskbedömning som utgångspunkt har du en bra grund för att välja lösning. Genom att ta vattenprover över tid kan du dokumentera att dina åtgärder fungerar. Sök råd i legionellavägledaren och hos oss.
Det kan finnas många aktörer och olika åsikter som spelar in vid valet av typ av legionellaskydd för en byggnad. Det är viktigt att öka kunskapen hos konsulter som utformar anläggningar, fastighetsförvaltare/ägare samt installatörer, och att vi inom leverantörsbranschen förmedlar balanserad och informativ information om våra produkter. Vad får du som kund, och vad får du inte? Det är då upp till kunden att avgöra vilka argument som talar för eller emot den valda lösningen.
Säker dricksvatten
I samband med att Enwa levererar anläggningar som desinficerar vattnet som leds in i byggnader får vi ofta frågor om andra vattenburna patogena mikrober. Vi minns E. coli-utbrottet på Askøy förra året, Giardia-utbrottet i Bergen 2004 och liknande fall som dyker upp då och då. De flesta vattenverk levererar säkert dricksvatten och har goda rutiner för att följa upp detta. Problemet kan i många fall vara ledningsnätet, som är i dåligt skick, gammalt och föråldrat. Förorening av dricksvattnet kan ske längs vägen. Enwa h2oTitanium AOP oxiderar mikrober som följer med kranvattnet. Oxidationspotentialen för de OH-radikaler som produceras i reaktorn är 2,80 eV. Endast fluor är ett starkare oxidationsmedel än OH-radikaler. Anläggningen har därmed förmågan att bryta ned de allra flesta mikrober som följer med kranvattnet och säkerställa ett säkert, legionellafritt dricksvatten.
Ordlista/förklaringar
Aerosol: Små vattendroppar som kan sväva i luften under en längre tid. Dessa kan innehålla legionellabakterier.
Blindsoner: Delar av vattenledningssystemet där vattnet står stilla under en längre tid. T.ex. vid outnyttjade kranar.
Tiosulfat: Ett bakteriehämmande kemiskt ämne som förhindrar att mikroorganismer i vattenprover fortsätter att föröka sig efter provtagningen. På så sätt säkerställs korrekta koncentrationer av mikroorganismer (t.ex. legionella) när provet analyseras en tid efter provtagningen.
Odling: Vattenprovet «sprids ut» på ett näringsmedium och inkuberas under en viss tid i en standardiserad miljö. Därefter identifieras och kvantifieras de olika mikroorganismerna som växer fram. Endast levande organismer analyseras.
Mikrobiologisk barriär: Anordning som kan desinficera/döda eller fysiskt stoppa olika mikrober lokalt där barriären är placerad.
Toxicitet: Hur skadligt ett ämne är för en människa vid intag i en viss koncentration.
AOP (avancerad oxidationsprocess): En samlingsbeteckning för olika kemiska processer som alstrar stora mängder radikaler (t.ex. OH-radikaler). Radikalerna har en starkt oxiderande verkan och bryter ned allt organiskt material, inklusive legionellabakterier.
Anodisk oxidation: En benämning som används när bildandet av radikaler sker vid en anod (en anod är en elektrod som tar upp fria elektroner). I ett sådant system leds en ström genom vattnet, och bildandet av radikaler sker då vid anoden som en följd av detta.
Ultrafiltrering: Filter med så små porer att de fysiskt hindrar mikrober, bland annat legionella, från att passera.
Patogen: Sjukdomsframkallande.
